sommarelis

Nyss pratade jag med pappa. Vi pratade om prov och Turkietresan. Usch, dagen vi skulle hem kmr jag ihåg jättebra,eller bara just då på kvällen egentligen. Vi (pappa,bror, tanten Yvonne, hennes son och deras norgevän) var i våran "lägenhet" och sedan gick vi ner på stan och åt kebabrulle på en restaurang, det var verkligen den godaste kebabrullen jag någonsin ätit.  Turkar är bäst när det gäller kebab(sant).
Jag hade min korallröda tröja på mig och när vi satt på trappan till hotellet och väntade på bussen så kände jag mig jättenere. Typ panik. Ville inte glömma ngt, satt och tänkte på allt omkring mig och andades typ överdrivet för att jag älskar doften och den fuktiga luften(även då den gör håret fult) och när bussen kom fram fick jag världens klump i halsen och ögonen fylldes av tårar. Som jag fort fick torka bort. Sen väl inne på bussen satt en massa andra folk och  jag satte mig vid fönstret och kollade/stirrade och ut , kunde/ville inte sova även fast det var början på natten. Jag ville bara ta mig ut. Usch. Nu blev jag ledsen. Ska ta fram matteboken.. Bra att klockan är halv tio.

Ska ngn dag leta fram min dagbok och läsa om turkiet<3:(. bajs,den kanske är hos pappa..

Där har ni en bild på mig och min bror som turkar.